NY BLOGG!!

Hej!

Jag bor numera i London och har startat en ny blogg. Jag har tagit en pause ifrån denna blogg som jag har drivit i några år. Men följ mig i London på min nya blogg!! :)

http://anjelique.devote.se (Klicka på länken så kommer du direkt)

Många kramar Angelica

4 december

Att en dag kan vara förjävlig. Att en dag kan göra en så ledsen. Att en dag kan förstöra så många dagar framöver. Att en dag kan göra en så ledsen. Att en dag är ett rent helvete.
Allt kan dra åt helvete. Om jag kunde skulle jag ta sömntablett så jag fick sova bort ett förjävla dåligt halvår framöver. Precis allt kan dra åt helvete. Jävla vinter och jul.

om jag gör..

Gud vad jag älskar att inte kunna sova! :)

Fullspäckad av vänner denna helg

Go'kväll
Such a weekend. I fredags var vi ute, först förfestade vi hemma hos Louise och senare så åkte vi till Collage, vi var bjudna på middag på där, middagen var så sen, maten serverades kl 00. Efter maten dansade vi vidare på Collage och därefter tog vi taxi till White room där vi skålade i vin. :)
På lördag så kom Malin, Emy och Cizzi hit. Var en riktigt trevlig helg. Och nu när det är söndag så är det söndagsångest. Precis som förr. Hemska söndagsångest.
Hoppas ni har haft en fin helg!

13/11 FARSDAG

Grattis pappa på fardag. Du är världens bästa pappa. Jag älskar dig!!
<3

Fredag, 11-11-11

Hej!
Jag är så oansvarlig just nu.  Jag somnade  4.30 inatt och vaknade sent. Hoppas jag får tillbaka lite vardag så jag kan ändra min rythm. Man blir lite låg.
Nog om det. Sitter och svarar på lite mail idag. Inväntar min vän Stéphanie, vi ska äta middag och umgås. Och imorgon ska jag ut till Lidingö för party. Fullspäckad helg.
Nej, nu ska jag fortsätta. Ha en fin helg! :)

+

Se vilken fin sovkompis jag har! :)

Glittrig kuvert

Köpte en snygg glittrig kuvertväska här om dagen. Jag vet att bilden är ful. Jag ger en bättre bild imorgon.
Från h&m

Torsdag.

Jag är fortfarande (tyvärr) hemma i Sverige. Jag vill bara åka nu, men nu har jag gjort det jag ska och väntar på agenturen. Jag saknar England, London.
Idag blev en lugn dag med träning.
Jag bara längtar tillbaka.

Haha.

Varför fick jag bara g på Ansvarsfull Alkoholhantering i skolan frågade min mamma.

;)
Nä, skämtosido. Jag är alltid skötsam. :) Almost anyway.


Jag är hemma..

Ja, jag är hemma i Sverige. Älskade Sverige, älskade vänner, älskade familj. Men snart försöker jag resa i väg igen. Ska jag vara ärlig? Jag är pissnervös! Tillbaka till ruta 1. Vad gör jag hemma nu då? -jo. Har tråkigt under dagarna då alla jobbar. Jag lever loppan på helgerna med mina vänner. Att det aldrig bara kan rulla på bra? Nä, för nu kan jag inte somna heller. Great. Jag är så lycklig på dem här dagarna........ Adjö.

18 days

Idag går jag genom min 18 dag här i England. Det går rätt fort. Tyvärr så kan jag inte Chertsey ännu. Tänkte nog gå en runda ikväll och spana in lite. Det verkar som en hyffsat lugnt område, men hoppas skenet kan bedra ;) Vill nog ha lite mer fläkt.
Denna vecka är inte så jätteintressant. Jag jobbar som alla andra. Jag träffade Josephine i tisdags. Det är verkligen en toppen tjej. Känns som vi känt varandra ännu längre än vad vi egentligen har. :)
På lördag är det fest. Jag känner att jag har glömt lite för mycket kläder hemma i Sverige, då jag känner att jag inte har med mig så mycket festkläder. Men eh, jag har en hel storstad framför mina ögon, så jag ska nog inte klaga ;)
Nej, nu ska jag klä på mig efter min dusch och ut och gå i det otroliga fina vädret. Känns som sommar. Sen ska jag plocka upp K ifrån hennes skola.
xXxx

25 september. Mardröm.

Jag har precis kommit hem ifrån London. Jag har inte sovit. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag berättar hyfsat kort.
Kvällen började bra då jag mötte upp Josephine på Oxford, jag köpte min nya engelska telefon, en Blackberry, vi gick till ett ställe där vi åt mat, pratade och hade jättetrevligt. Sedan åkte vi vidare till Camden (där jag träffade Josephine första gången) det är mycket folk, lite små grejer att titta på. Ett schysst ställe helt enkelt.. trodde vi.. Vi går från ställe till ett annat, drinker goda drinkar, dansar och har kul. Vi går till ett ställe som heter något med Boolroom, det är en otrolig visitering innan man går in. Det är flera vakter, man blir visiterad på kroppen, i väskan och överallt. Stället är stort, bartenderna är schyssta. Sedan går vi därifrån och går till en liten pub med mycket folk. När klockan närmar sig 3 så stänger ställerna här. Vi går sedan och äter och små pratar med en massa olika folk som frågar om vi ska följa med dem på olika efterfester osv. Men vi tackar nej. Vi vill ta första tåget hem, och vi kan ju faktiskt hitta en pub som har öppet lite längre.. Men så långt kommer vi inte, eftersom vi hela tiden går och pratar med folk. Dimman börjar lägga sig på Camdens gator och jag har aldrig sett så mycket skit. Det låg alla festbiljetter, drinkbiljetter, mat och kartonger osv på gatan, det var en riktig röra. Vi börjar gå lite på en mörkare gata då vi ska gå till Undergrounds och vänta där. En hög (på knark) kille börjar försöka dra med sig Josephine i armen, men när vi ser två brittiska män, så försöker jag prata med dem så dem ska stanna och prata med oss så det inte händer något, vi kommer loss och fortsätter att gå till Underground. Överallt är det fulla människor som gör upplopp överallt. Vi känner ett otroligt obehag. Vi har hamnat i Londons getto.
När vi äntligen kommer till underground så är grindarna stängda. Det är mörkt, dimman ligger på, ligger skräp överallt. Kriminella står och bråkar, och bussar sin pitbull på andra, dem skriker. Vart tog vackra London vägen?
Vi inser ganska fort att vi nu står mitt i Londons bakgata, vi är mitten i gettot som man bara läser i tidningar om.
Överallt så ser vi folk stå och rulla jointar, dem knarkar och vi ser hemlösa. Det kommer fram en väldigt trevlig hemlös man. Jag hör honom säga några gånger något i stil med "god bless yah" till personerna han möter. Han är väldigt trevlig mot dem andra hemlösa och står och pratar med oss samtidigt som andra hemlösa passerar mig och Josephine. Han är väldigt förtjust att vi kommer ifrån Sverige och vill gärna fota oss. Han vill lära sig svenska, så vi lär honom nåra meningar. Han står ett bra tag och pratar med oss tills det kommer ett gäng som är otroligt höga. Ena killen står och pratar med oss trevligt tills han helt börjar flippa ut på Josephine av några anledningar. Han berättar att han suttit inne och tillslut får han för sig att den hemlöse är en polis och bråkar med honom. Jag var så rädd. Den otroligt trevliga hemlösa går därifrån.. Han kallar Josephine det ena och det andra. Framför oss står alla och knarkar. Jag har aldrig varit såhär nära knark som jag var idag. Jag har aldrig sett något liknande som jag gjorde. Folk bråkar, röker jointar helt öppet på datan och det var länge sedan jag har kännt mig så otrygg. Jag är så rädd. Gråten sitter mig hela tiden i halsen. Andra sidan gatan ligger en hemlös. Han är nog inte så gammal. Han går runt med något som ser ut som en pjamas. Han skakar och går runt. Han pratar för sig själv och fryser. En annan kille som kom fram och pratade med oss ger honom lite av hans knark och efter ett tag så ser man hur den hemlösa mår bra. Han gråter lite samtidigt han går runt fram och tilbaka och fortsätter prata med sig själv, men man ser att han mår bättre. Han känner nog ingen smärta på samma sätt. Vi hör även en "svensk" kille. ÅH tänkte vi. Men det slutade lika illa. Han bodde här med sin pappa och han och hans gäng även dem knarkade. Och ja, alla knarkade och vi kunde inte gå någonstanns. Det var såhär det såg ut på Camden denna natt. Ena killen som pratade med oss pratar om att han inte hittar sitt kokain. Han skrattar lite emellanåt åt INGENTING, det bara kommer.
Tillslut, kl 7.00 slog dörrarna upp så började Londons tunnelbana att gå så fick vi äntligen komma hem.
När jag sätter mig på tåget så börjar jag gråta. Jag kan inte rå för det. Har sagt hejdå till Josephine eftersom vi åker till olika håll. Vi var båda så skärrade vad vi just hade upplevt. Jag har aldrig sett så många människor höga av knark. Trodde detta var bara på film, men vi hade just upplevt det jag egentligen aldrig vill uppleva.
Att det var så öppet. Man kunde känna doften. Det var så äckligt. Jag vet bara en sak som är säker. Att jag aldrig, aldrig, aldrig någonsin kommer att pröva knark. Ni kommer att förstå om ni fick uppleva samma sak som oss. Jag vet även att jag aldrig mer kommer sätta min fot i Camden town igen. Aldrig, aldrig någonsin.
Om jag inte hade haft Josephine, så tror jag inte att jag hade kommit hem levande. Jag kan inte fatta. Jag har just upplevt Londons bakgator. Vi var fast. Det såg ut som en övergiven skitig stad med knark. Ren getto.
Jag är så jävla glad att jag har en sån fin familj, så fina vänner. Jag vill aldrig uppleva detta igen. Aldrig någonsin. Det var så himla hemskt!
.

<3

Okej, nu är vi inne på min 11:de dag. Det är upp&ner. Ibland så vill jag gråta och ibland är jag superglad. Idag känns allt bra. Jag vet inte om det är för att jag närmar mig helgen eller om jag vara har "vant" mig att bo här. Jag blir besviken på mig själv när jag känner mig ledsen, så då blir allt bara värre. Jag vet att inget är som en dans på rosor, men det är svårt att följa sig efter en helt ny familj, och kunna uppfylla deras ordrar. Men jag måste lära mig att kunna berömma mig själv för att jag tog och packade mina resväskor och flyttade till England. Jag måste lära mig att uppskatta sakerna jag gör och inte tycka ständigt att jag kunde göra bättre. Tids nog kommer jag att inse hur stark jag är. För jag tror att jag är psykiskt stark, jag kämpar hela tiden, både med sakerna runt mig och med mig själv.
Nu är jag här i England, där jag har sängen som nu är min, jag bor i ett annat land än min familj och mina vänner...
...Men jag vet att dem finns kvar när jag flyttar hem igen <3



14 september

Hej!
Har precis kommit hem , jag har varit och lämnat Kalina i skolan. När jag skulle gå fick jag en stor puss. Hon är så gullig. Det tar ungefär 20 min att gå till skolan (lite mer, då K vill alltid kolla på allt).
Gick förbi ett fint hus på vägen hem. :)
Chertsey! :)
Jag tror detta är min gata. haha. :)
Här bor jag.

Angelica Norman heter jag och är 22 år. Jag bor i Chertsey, Surrey i England där jag jobbar som Au Pair. Jag kom hit den 12 September (2011) och har precis bara börjat. Så följ min nya vardag i England! Enjoy!


RSS 2.0