Kanske inte alltid har varit den bästa. Jag kanske inte alltid har trott på mig själv. Kanske har skjutit er undan i andra hand. Kanske gjort er besvikna, men även kanske jag har gjort er glada. Jag har inte alltid gjort som ni har bett mig om. Jag kanske trodde för mycket på mig själv, och inte er. Men är så glad att jag har er. Allihopa. Mina vänner, familj och ni andra fina.
Alla gör misstag. Jag klandrar inte mig själv att jag tog tillbaka honom. Jag vet inte. Jag trodde så mycket på kärlek, my first love. Jag gjorde mig själv så besviken. Jag kan se mig själv ligga och gråta i timmar gång på gång, hata mig själv och vara vilsen. Men ändå skulla jag låtas smutsas. Jag kunde lika gärna spotta på mig själv, smeta in mig med sorg och slå mig själv med smärta. Men ändå så var det så mycket fint. Jag visste nog inombords att jag blev lurad, jag försökte nog bara dölja det. Vem ville inse att sin kärlek hade två kärlekar? Förstår inte själv hur kär jag var i människan. Det är ok, jag kan prata om det. Jag är så besviken och arg. Inte ledsen. Jag är inte kär längre, inte alls. Jag vet inte om jag kan säga att jag hatar honom. Jag har gjort honom besviken också. -Men inte på samma sätt.

Det som kändes skönt är att jag nu kan börja med mitt liv. Jag har resor, plugg och massa vänskap framför mig. Han kan sitta och bli pappa med en tjej han även smutsat ner. Han växlade mellan oss-och säkert några andra tjejer.
Jag känner henne inte. Men hon måste känna samma sak som mig. Men jag bryr mig inte. Jag sköter mitt liv. Jag känner bara en sån stor glädje. Jag kan göra vad jag vill.... Och det är nu som mitt liv börjar.

Jag bör egentligen inte ens tillägna det här till dig; Men att du inte ens kunde säga sanningen så mycket som jag bad dig. Du psykade mig. Du ville bara mig ont. Du lurade mig. Jag vet inte. Hoppas du har ångest. Den dagen du är nere på botten, gråter och ber mig dra upp dig. Jag vet inte om jag kommer skratta åt dig...Men jag kommer inte ha ångest!


Tack att du gjorde en bra stund i mitt liv till ett helvete som var svårt att ta sig ur. Jag fann vägen ut. Jag lyckades, inte du! Du, jag är lycklig nu! /Angelica