Då vissa nätter faller samman
Det är såna här nätter som jag hatar egentligen. Alla sover och jag är ensam uppe, helt ensam med dem jobbiga ensamma tankarna. Avslutade kvällen med ett samtal med daniel som innehöll både bråk och sådant prat som vi alltid pratar om, han slängde ut all fel jag har gjort. Delvis sant eftersom han gör mig ofta irriterad, vilket jag egentligen inte behöver bli. Jag blir arg på minsta lilla, kanske tom arg på luft, ingenting. Han frågade mig varför jag alltid blir så arg, jag som har det så bra utan ekonomiproblem, simpla jobbtider, inga allvarliga problem med min familj, mina föräldrar. Hur kan jag vara arg så ofta? Han frågade även om jag var nöjd med mitt liv? På något jäkla vänster gjorde det ont. Varför hugger det till när han frågade om jag var nöjd? Jag vet inte.. Vet kanske inte alls vad jag vill, kanske är jag vilse. Kanske jag har tillräckligt osynliga problem med mig själv för att knyta mig med någon som har problem själv. Vet egentligen inte vart jag vill komma. Tidsnog vet jag det. Och det kan bara livet visa.
Kommentarer
Postat av: Anonym
http://tvojenajljepse.blogg.se
http://tvojenajljepse.blogg.se
http://tvojenajljepse.blogg.se
http://tvojenajljepse.blogg.se
http://tvojenajljepse.blogg.se
Postat av: Trinidaz
Känner igen det där. När man ligger ensam på natten allt är tyst. Då kan man inte förtränga det längre.
Det är på nätterna man känner sig grymt ensam.
Jag hoppas allt löser sig iaf vad det nu än är !
Jätte fin blogg har du föresten:)
Postat av: candyle- the one and only
Hellu sötnos!
Kika in våran grymma blogg och lämna en kommentar,
det är tiep ett måste!
Puss
Trackback
