Jag är på glatthumör idag. Men samtidigt har jag tänkte lite på hur förra året var. Förra året var både bra och dåligt. Under sommaren var det en hel del trassel med barnen här hemma i familjen och det var missförstånd hit och dit. Men även att jag har stött på vänner som är rent utsagt; skit! Vart vänner med folk som utnyttjat våran familj och är ett snattarbarn. Tyvärr. Och även vänner som jag faktiskt varit riktigt bra vänner som vänt kappan efter vinden. Visat sig vara den andra sidan som man inte alls lärt känna. Jag är absolut inte ledsen för att jag har fått reda på sanningen utan jag är mer besviken på mig själv att man har litat på dessa människor så mycket. Eller dem här småbrudarna som är enormt falska och äckliga, samt tjuvar, dem SKITER jag fullständningt i. Men dem få vänner jag förlorat pga av deras fel, som jag har varit bra vänner med sen många år tillbaka, det är ganska synd. Jag saknar inte en enda, inte alls! Men bara tanken på hur människor kan bli, det gör mig en aning rädd och ledsen.

Jag handplockar mina vänner väldigt noga nu förtiden. En vän ska alltid ställa upp och visa att han/hon alltid finns där även fast han/hon har andra vänner vid sidan om, pojkvän eller någon annan hobby. Livet är så oerhört kort så varför stanna upp och sörja en skit till vän? Nej, öppna världens dörrar och se vad mer världen har att erbjuda!