Godförmiddag bloggen!
Vaknade 10.00 idag. Ganska skönt då jag fick sova ut. Det behövedes faktiskt. Vi hade lite småbråk här hemma med Amanda. Att hon inte kan bete sig är för mig en stor gåta. Hon tar annat före sin familj och har en sån fruktanvärd attityd mot sina föräldrar. Man blir ju helt till sig! SÅDÄR är inte hon uppfostrad! Ska vi skylla på att hon är 17 år och osäker? Eller vad är det frågan om? Jag menar; såhär har det varit hur länge som helst! Jag är så less på det. Att hon inte ser att sin familj sjunker ihop av ledsamhet och är så arga på henne. -Nej, ändå fortsätter hon.
Jag kommer aldrig någonsin värdera andra ting före min underbara familj, aldrig någonsin! Vänner och pojkvänner/flickvänner kommer och går, men en familj består! Så ser jag på det. En familj har varit vid min sida i 20 år, KLART jag tar vara på det? Man är ju inte knäpp?

Allvar, börja tänk lite på hur du beter dig. Ett tips! Som du behandlar andra, vill du behandlar själv. Okej! Varsegod!