Under några perioder i mitt liv har jag varit både ledsen och mycket ledsen. Att jag har gråtit så fort jag börjar tänka. Om jag funderar, så har jag faktiskt gått igenom enormt mycket i mitt liv. Både bra och dåliga saker. Det har hänt en himla mycket i mitt unga liv. Anser inte bara att det har varit dåliga saker. Men idag, ibland är jag ledsen.
Ibland kunde jag gå en promenad med hundarna och så kom jag upp på klipporna intill sandtagen och tårarna bara forsade ner. Jag kunde lika lätt torka bort dem, men det var just det att dem kom. Saknade jag något? Varför grät jag?
När jag kom hem försvann allt lika fort. Jag vet inte själv om jag la det bakom mig varje gång jag träffade någon. Det bara försvann, jag var glad. Det var just det när jag var själv.
Jag kanske var för svag, svag för mig själv. Här om dagen var jag jätteledsen. Idag känns det bättre.. lite iallafall..

Nu ska jag sova bloggen. Kram till er alla som försöker förstå