Jag och Daniel låg och bara pratade allmänt, och så började jag komma in på hur tråkigt det kommer bli när den nyförälskade.känslan börjar avta och det blir så som för alla 10 års äktenskap. Blev genast lite deppig, jag vill ju fortfarandra känna "Åh snart får jag träffa honom"-känslan när jag sitter på tåget och ska möta honom inom loppet av 5 minuter. Daniel svarade bara med att: "Det är ju jättemysigt med par som har varit ihop sådär jätte länge, som tex gamla människor som håller hand". VA?! Jag vill inte bli gammal och bli gammel mormor/farmor, nej! Jag får en sån ångest att tänka så, medans Daniel låg och sa hur mysigt det skulle bli att få se sina barn ta studenten och få barnbarn. Nej, jag blir galen. Låt tiden stanna, låt mig förbli 20 år- så är jag nöjd! 

Och förövrigt så bråkar jag och Daniel mer än någonsin..vet inte vad det beror på.

Varför ska tiden rusa, jag vill stanna här, med precis samma kärlekskänsla.