Att alltid inte riktigt veta vad man skall göra. Man sitter i en stor hög med en bunt möjligheter och inget tycke. Man sitter och låter tankarna bara virvla, man har flera valmöjligheter, men ändå envisas man med sig själv om valet, valet som kanske blir min framtid. Att veta att man måste något, något viktigt och avgörande, kanske trycker bort en och låter detta aldrig bli av. Det kanske inte är vi som ändrar. Man vill något innerligt, men denna sak aldrig blir av. Det kanske är någon annan? För om man vill något, i den här formen; det, så gör man det. Vill man det, så gör man såklart det.

Att ibland känna att man kanske inte alltid räcker till, räcker till något som du visst har klarat av. Det är vi som har för höga förhoppningar och låter oss själva aldrig kan ha fel ibland. Det är bra med förhoppningar, men om vi inte lyckas, så har vi förlorat allt. Vi känner att vi inte räcker till, vi känner oss dåliga, dåliga för att vi misslyckades. Man kanske kan godkänna att vi är mänskliga ibland. Vi gör inte allt rätt, och vi gör inte alltid det rätta. Vi kanske måste godkänna oss. Godkänna oss som mänskliga individer. Vi klarar inte allt, vi har inte ork att klara allt, vi är vi. Vi måste även kunna uppskatta oss, oss andra. Ge en klapp på axeln till den som har gjort något bra istället för att fräsa ner den. Hur ska vi själva klara av att nå toppen om vi inte kan uppskatta andra? Hur ska vi klara av att klara något själv om vi har besviknat andra. För att du ska funka så måste du göra som du själv säger, lyssna, lyssna inte på vad din fiende säger. Men ta åt dig, ta åt dig av det bra och kritik. Vi måste acceptera att vi alltid kommer vara oss själva, vi kan aldrig leka något vi inte är. Det syns, det syns så innerligt.

Be om råd och hjälp. Vi kan inte allt, vi kan beröra normalt, men inte trycka ner någon. Vem har kraften att inte godkänna någon, någon du tycker är konstig och inte som du. Vi måste ta för oss mer, inte trycka ner oss själva, säga att vi är fina, precis lika fin som du är. Jag är jag och du är du, det måste vi komma ihåg...