Nu blir det ett sånt där konstigt godnatt inlägg. Eller inte direkt kostigt, men ganska spontant.
Daniel håller på att somna och jag sitter här. Nästan ensam. Men hur kan man vara ensam när han är halft vaken? Äh, jag är inte ensam. Han är vaken! Men han blundar sjuttionio gånger/per sekund. Sötkille!

Imorgon händer det inte så värst mycket av värde. Daniel ska upp och jobba(även fast det inte känns som det) och jag ska ringa honom när jag vaknar så kommer han hem. Får väl försöka till tolv iallafall, så han får jobba några timmar. Men...nä! Jag kan inte sova till tolv. Men tio iallafall, så kan ni få några morgoninlägg.

Synd att dem inte har Sats här i Borås. Annars hade jag verkligen tränat. Får träna mycket när jag kommer hem.

Nu ska jag se Bröllopsduellen utan svensk-text. Jag är så duktigt, SÅÅ duktig! Först måste jag tvätta bort kvarrestrerande smink och borsta tänderna. Har nästan inget smink alls då jag blev lite ledsen innan helt plötsligt. Då rann tårarna ner för min kind, ganska mycket. Daniel blev lite chockad. Han tyckte jag nog var lite konstig. Blev helt plötsligt jätteledsen. Men ibland är det riktigt skönt att bara få gråta ut. Det låter lite små läskigt men är väldigt nyttigt. Vi alla människor har så mycket i oss, som behöver få komma ut ibland.

Men nu ska jag fråga Daniel lite snällt om han kan sätta på filmen. Ska man vara beredd på en armbåge i ansiktet och ett knä i magen? Nej juste! Han var vaken... Hörs imorgon! Massa kramar till alla er söta!