Godmorgon.

Det är så mycket som jag har på mina tankar just nu. Jag hade inte svårt att somna, utan jag somnade lite ledsen och tänkandes. Jag är människa jag med, jag kan också vara ledsen. Det jag log och tänkte på var att det är så många som värderar mycket annat än sin familj. Det spelar ingen roll vad det nu än är, men min familj går alltid först. Men så har jag alltid tyckt, och det skrämmer mig att en syskon verkar inte tycka samma, eftersom vi är uppfostrade precis på samma sätt. Vad gick fel? Varför har den andra åsikter?
Det handlar inte om att man ska vara hemma dynget runt och sitta och glo, absolut inte. Man kan tex komma hem ensam och inte umgås med en kompis/vad det nu är dynget runt. Man kan komma hem ensam från skolan och fråga vad sin mamma vill ha hjälp med, kanske hjälpa till med maten och bara umgås med sin familj. Men i nuläget är det så att man går upp till skolan, kommer hem, äter middag här BARA om den andra får äta här hemma också, annars skiter jag i det och äter någonannanstanns, åker iväg hem till den andra och sedan klockan 22.00 kommer hem och sover. Samma sak händer varje dag. Vart vill du ha din familj egentligen? Vill du ens ha en familj? Sorligt att du inte kan vara ensam med din familj utan att alltid ha någon med dig. Det är sorligt. Och det mest sorliga är att du skiter i att mamma vill ha hjälp, det är det värsta!