Okej, nu är vi inne på min 11:de dag. Det är upp&ner. Ibland så vill jag gråta och ibland är jag superglad. Idag känns allt bra. Jag vet inte om det är för att jag närmar mig helgen eller om jag vara har "vant" mig att bo här. Jag blir besviken på mig själv när jag känner mig ledsen, så då blir allt bara värre. Jag vet att inget är som en dans på rosor, men det är svårt att följa sig efter en helt ny familj, och kunna uppfylla deras ordrar. Men jag måste lära mig att kunna berömma mig själv för att jag tog och packade mina resväskor och flyttade till England. Jag måste lära mig att uppskatta sakerna jag gör och inte tycka ständigt att jag kunde göra bättre. Tids nog kommer jag att inse hur stark jag är. För jag tror att jag är psykiskt stark, jag kämpar hela tiden, både med sakerna runt mig och med mig själv.