Om det är något som tär mig ibland så är det min kropp. Jag har fått en enorm noja på att "jag kan bli för tjock om jag äter det här". Jag är långt ifrån kraftig, men ändå känner jag att jag mer än gärna skulle vilja gå ner i vikt. Det är ganska sjukt, då jag VET, innerstinne att jag har en perfekt kropp för mig själv, den jag är. Mamma står bara och suckar när jag står och letar "fel" för att ha något att klaga på. Jag trivs i mig, absolut. Vissa dagar älskar jag min kropp och skulle knappt ens röra på mig för jag trivs, men vissa dagar känner jag mig äcklad av allt som man ska äta: men ändå äter man.
Det är svårt att förklara när man inte riktigt själv vet vad det är. Jag bör egentligen fokusera på det jag trivs med än det jag trivs "mindre" med i mina dåliga dagar. Men det är läskigt att man tänker så, när man ändå älskar sin kropp. Jag antar att alla tjejer har sånna dagar. Man bör fokusera på att man är fin som man är, och ALDRIG jämföra sig med andra. Alla är olika, alla är fina på sina egna sätt. Glöm aldrig det. Vad är egentligen en dumtanke om en vackerkropp jämfört med folk som har dödssjukdomar?
Mamma godkände bilden. Det är okej att lägga upp den. Bikini överdel ifrån h&m, shorts ifrån h&m